Stjärnan i Mörkrets hage

Från grytnas.org

Versionen från 6 mars 2012 kl. 08.44

 På västra sidan av älven gick den andliga rörelsen fram i slutet av 1800-talet. 1878 bildas Grytnäs västra missionssällskap. De första åren hölls möten i hemmen. Mikaelidagen 1889 hölls en andlig sammankommst hos Per Andersson i Knallasbenning. "Det var varmt, trång och kvavt i mötesrummet varför de närvarande beslutade bygga ett bönehus. I december hålls de andra mötet och från syföreningens kassa anslås 75 kr till bygget. Den 2 januari 1890 meddelas att hemmansägaren P.E. Person i Klintbo skänkt byggnadstomten, en hage som kallades för Mörkret. I mars börjar grundgrävningen och bygget kan påbörjas. Lagfart på tomten beviljas i december 1890. Den 8 mars 1891 kan fösta mötet hållas i det nya kapellet och ljusen från "Stjernan" lysa i mörkret.

 Under de följande 50 åren kan man följa verksamheten i kapellet, som väl underhålls. Söndagsskola, ungdomsförening och syförening finns. Man samarbetar med Avesta missionsförsamling men möten hålls där av både pingstvänner och frälsningsarmén, En kyrklig arbetskrets från Grytnäs församling har kapellet som helvist och församlingens präster har ofta gudstjänster där. Kapellet fungerar ibland som bystuga i byggden.

 1953 beslutar Grytnäs församling att låna ut 15000 kr till "Stjernan" för upprustning av kapellet mot att församlingens präster får ha gudstjänster där. Lånet ska avskrivas med 500 kr/år. Byggnadsarbetet utförs av Olof Persson, Joel Hultman ovh Bertil Andersson m. fl. Kostnaden kan hållas nere genom mycket frivilligt arbete. Det nyrustade kapellet blir väl använt. Kyrkoförsamlingen håller vanligen fyra gudstjänster per år, men även Avesta missionsförsamling och andra grupper besöker kapellet.

 Trots all minskar dock befolkningsunderlaget i byarna väster om älven och mötesbesökarna blir färre. 1986 beslutar man sälja kapellet till Kjell Lindberg i Källviken. Försäljningen inbringar 41000 kr och den totala behållningen vid föreningens upplösning ca. 47000 kr skänks till ett sjukvårdsprojekt i Tanzania, där Svenska kyrkan har mission. 14 sjukhus får testutrustning och utbildning kring AIDS-sjukdomen.^[1]

Tal av kyrkoherde Arild Karle´n vid återinvigningen av gudstjänstlokalen "Stjärnan" den 15 november 1953. Om vi studerar kartan, så finner vi ofta till vår förvåning, att våra socknar är mycket underligt formade och deras centra till synes ytterst olämpligt placerade. Tänk t.ex. på Ore, där huvudbyarna ligger grupperade runt omkring Oresjön med kyrkan belägen på en udde, som skjuter ut i sjön, så att man får åka stora krokvägar för att komma dit. Eller Torsång, som omsluter södra delen av Runn med ett smalt, hästskoformat band. Varför har det blivit så? Jo, därför att för 800 a`900 år sedan, när vår sockenbildning uppkom och kyrkorna byggdes, var vattnet det ojämförligt bästa kommunikationsmedlet. Man kom båtledes till socknens centrum, till marknader och gudstjänster. Något av detta ser vi också i vår egen socken. Här, liksom när det gäller de andra socknarna utmed Dalälven, är bygden grupperad på båda sidor älven. Men det som i forna tider band samman, kommer i vår motoriserade tid att skilja. Området SV om älven har i vår tid blivit ganska isolerat från den övriga delen av socknen, trots bilar och alla goda samfärdsmedel. År 1878 hade "Grytnäs västra Missionsförsamling" bildats med uppgift att göra Guds ord levande i denna genom älven avskilda del av socknen. Länge fick man klara sig utan någon gudstjänstlokal, men behovet av en sådan gjorde sig alltmer kännbart och när folkskolan blev stängd för gudstjänster, beslöt man att sätta igång med att uppföra ett eget hus och en byggnadsförening bildades 1889. 1890 var man redo att sätta igång med bygget, tomt skänktes av hemmansägare P.E. Persson i Klintbo och f.ö. hjälptes man åt så gott man kunde. Offervilligheten var stor, och många kraftiga armar hjälpte till. Huset blev väl inte färdigt på ett år, men under året 1890 synes man ha kommit så långt att lilla salen var användbar. Läget för huset blev det bästa tänkbara. Visserligen ser det ju ut att ligga lite ensamt, men det kom ju att ligga mitt emellan byarna: Nyhyttan, Knallasbenning och Hoffmansbenning på ena sidan Klintbo, Sickarbo och Backa på andra. Källvikens och Olofsfors invånare kände sig väl också starkt knutna till denna gudstjänstlokal, långt skilda som desssa byar var för sig ligger från sina respektive centra.

• Huset fick namnet "Stjärnan", ty dess uppgift skulle ju vara att sprida andligt ljus i dessa bygder och dessutom avstyckades tomten från hagmarken "Mörkret".

Referenser

1. ↑ Text: Nils Tegmyr