Södra Dalarnas järnväg
Från grytnas.org
Södra Dalarnes Järnvägsaktiebolag (SDJ) bildades 1875 i Hedemora med syfte att bygga en järnväg som skulle förbinda stambanan i Krylbo med Bergslagernas Järnvägar i Borlänge. Den sydligaste biten av denna tänkta järnväg existerade redan - från Krylbo till Strömsnäs i form av Krylbo-Norbergs Järnväg (KNJ) och Strömsnäs-Avesta i form av Avesta bruks egen spårförbindelse. I koncessionen som gavs 1876 fick SDJ tillstånd att använda respektive köpa in dessa båda bandelar. 1880 kom bolaget igång med trafik upp till Säter, året därpå hela vägen till Borlänge. Redan före trafikstart insåg man att det var opraktiskt att dela linjen närmast Krylbo med KNJ så 1881 hade man även byggt ett eget spår Krylbo-Strömsnäs.
SDJ var inblandade redan från början i Siljans Järnväg mellan Borlänge och Insjön som öppnades 1883-84. I och med denna järnväg skapades det som var tanken med SDJ från början - att bli en viktig del i transportleden mellan Siljan och Mälaren (Västerås). År 1912 köptes Siljans Järnväg av SDJ som sedan förlängde den till Rättvik. Senare under 1910-talet kom SDJ att ingå i det trafiksamarbete som 1919 utvecklades till Trafikförvaltningen Göteborg-Dalarna-Gävle (GDG). Hela GDG-rörelsen, det vill säga förutom SDJ även Bergslagernas Järnvägar och Gävle-Dala Järnvägar, förstatligades 1947 och inkorporerades i SJ 1948.[1]
Ur Nordisk familjebok
Södra Dalarnas järnväg (sign. S. D. J.), normalspårig (1,435 m.), 132,8 km. lång, inom Kopparbergs län belägen järnväg, som eges och trafikeras af Södra Dalarnas järnvägs ab. och som sedan l okt. 1914 är ansluten till Trafikförvaltningen Göteborg-Stockholm-Gäfle. Järnvägen sträcker sig från Krylbo station vid Norra stambanan i nordvästlig riktning öfver Avesta, Hedemora och Säter samt vidare genom Gustafs och Stora Tuna socknar till stationen Borlänge vid Bergslagernas järnvägar. Härifrån fortsätter den i samma riktning öfver Repbäckens station, där förbindelse erhålles med Falun-Västerdalarnas järnväg, till Dufnäs, där Dalälfven öfvergås, hvarefter den i hufvudsakligen nordlig riktning framgår öfver Insjöns och Leksands stationer, vid hvilka båda Dalälfven åter passeras, till ändpunkten Rättviks station vid Falun-Rättvik-Mora järnväg. Från Kullsvedens station, 37 km. från Krylbo, utgår åt n. ö. en 3,2 km. lång bibana till Bispbergs gruffält och från Insjön åt n. ö. en bibana till Insjöns hamn. Den omkr. 2,2 km. långa sträckan från Strömsnäs hållplats, l km. från Krylbo, till Avesta utgjorde urspr, en af enskildt bolag anlagd och trafikerad bana, som genom köp forvärfvades af Södra Dalarnas järnvägs ab. Förbindelsen med Krylbo förmedlades förut af den närmast stambanan parallellt liggande sträckan af Krylbo-Norbergs järnväg. Linjen Borlänge-Insjöns hamn utgjorde förut en särskild järnväg, Siljans järnväg, tillhörig Siljans järnvägs ab., men öfvergick, sedan densamma utdragits från Insjön till Rättvik 1914, i Södra Dalarnas järnvägs ab:s ego. De olika sträckorna öppnades för trafik:
- Krylbo-Säter jämte bibanan till Bispberg, 41,8 km., 2 nov. 1880.
- Säter-Borlänge, 25 km., 17 okt. 1881.
- Borlänge-Lännheden, 8,7 km., l sept. 1883.
- Lännheden-Insjön, 28,5 km., 15 nov. 1884.
- Insjön-Rättvik, 28,7 km., 21 dec. 1914.
Vid 1917 års slut utgjorde järnvägens bokförda byggnads- och förrådskostnad 8,450,332 kr., hvaraf för rullande materiel 913,243 kr., aktiekapitalet 2,132,700 kr., reservfonden 215,000 kr. samt reparations-och förnyelsefonden 500,000 kr. Järnvägsbolagets styrelse har sitt säte i Hedemora, och järnvägens postadress är Stockholm.[2]
