Mystiskt mord och mordbrandsdrama i Grytnäs
Från grytnas.org
Innehåll |
Mor och son omkommna, troligen mördarde. En sinnessvag landsstrykare anhållen som misstänkt men åter släppt i brist på bevis.
Tidigt på torsdagmorgonen upptäcktes att eld utbrutit i en gård i Knallasbenning, Grytnäs, som beboddes av 70-åriga änkan Emma Fredrika Hallberg och hennes omkring trettioårige son Karl Arvid. När grannarna skyndade till, hade elden redan tagit sådan fart, att själva huvudbyggningen ej längre stod att rädda utan nedbrann till grunden. Bland ruinerna påträffades sedermera liken av de båda nämnda personerna, till stor del förkolnade.
Misstankar om brott börja vakna.
I början misstänkte man icke annat än att branden uppkommit genom olyckshändelse. Fru Hallberg hade en längre tid lidit av en hjärtåkomma, som då och då föranlett svimningsanfall. Man antog därför till en början, att hon när hon på morgonen hållit på att uppgöra eld, hade gripits av svindel och fallit omkull, varvid elden fattat i hennes kläder och sedan spritt sig till golvet och vidare. Att sonen Arvid, som påträffades liggande i sin säng, sedan barndomen på grund av slag varit delvis förlamad i högra sidan av kroppen och därför mindre rörlig, skulle också kunna antagas vara förklaringen till att han ej kunnat komma modern till hjälp. Emellertid framkommo vid den fortsatta undersökningen vissa detaljer som gåvo anledning misstänka, att här föreligger ett brott av grövsta beskaffenhet. En del omständigheter ge otivelaktigt stöd för misstanken, att de båda omkomna blivit mördade och att banemannen för att dölja sitt dåd sedan anlagt elden. Sedan en av änkan Hallbergs mågar handl. J. Skoglund från Falun anlänt till platsen och t.f. landsfiskalen poliskommisarie B. Zoilus alarmerats, företogs nämligen röjningar å brandplatsen, varvid man som nämnt, påträffade de delvis förkolnade liken. Och nu konstaterades att på de omkomna voro huvudskålens ben krossade som av fruktansvärt hårt slag. På sonen, som låg i sin säng, varav en stor del var bevarad, var bakhuvudet inslaget så att hjärnmassan runnit ut. Under hans huvud påträffades huvudkudden, till stor del icke uppbränd, samt under denna lakansrester. Huvudkudden var helt genomdränkt av blod, som även trängt igenom ned till lakanet och fläckat detta. För övrigt syntes blodstänk runt omkring huvudet och på den bevarade delen av sängbräderna förekom likaså blod. Modern som låg framstupa i närheten av spisen, hade huvudskålens ben likaledes krossade. Ärmarna å den sticktröja hon bar, voro likaledes genmomdränkta av någon seg vätska, som mycket väl kunde vara blod, ehuru man ej med säkerhet kunde konstatera om så verkligen var fallet. Härtill kommer att när branden upptäcktes, befanns ytterdörren låst, men trots ivriga undersökningar har man ej kunnat påträffa den hithörande nyckeln, medan däremot själva låset liksom en del andra nycklar återfunnits. Man skulle därför kunna antaga, att någon person bragt de båda om livet och därefter anlagt branden samt när han avlägsnade sig, låst dörren och tagit nyckeln med sig.
Motivet till illdådet.
Beträffande motivet till den hemska gärningen - om mord föreligger - torde det få sökas i det förhållandet att fru Hallberg ansågs åtskilligt förmögen och kunde antas inneha pengar och värdeföremål, som kunde locka till förbrytelse. Några fiender hade de döda icke såvitt man vet, varför något hämndmotiv ej torde föreligga. Däremot har det talats i trakten att fru H. skulle vara ägare till en förmögenhet av bortemot 70,000 kr. Så stor torde den näppeligen varit, men ryktet har talat i den stilen. Och möjligt är därför att någon av ................. så fall bytet ej blivit det påräknade. Fru H. ville, enligt hennes anhöriga uppgiva, aldrig ha större penningsummor liggande. Nu hade hon för någon tid sedan erhållit 300 kr som handpenning på en jordförsäljning. Men av denna summa hade redan 150 kr insatts på bank, varför på sin höjd 150 kr kunnat falla i rånarens händer.
Den döda hade haft föraningar.
Själv hade fru H. på sista tiden upprepade gånger uttryckt en viss ängslan för att något skulle hända. Hon hade uttalat sin rädsla för att bo ensam med sin vanföre son i den avsides liggande stugan, i synnerhet som hon visste, att ryktet talade om hennes myckna pengar. Hennes ängslan hade ökat, sedan hon för någon tid sedan haft besök av en okänd individ, som begärde och fick mat hos henne och därtill uppträdde en smula konstigt. Han hade bl.a. lovat att återkomma och betala maten så fort han varit över i en annan gård för att telefonera, men försvann i stället lika mystiskt som han kommit. Hennes ängslan kunde ju vara fullt förklarlig, då gården ligger ensligt och hon innehade en hel del värdepapper och handlingar tillhörande det oskiftade boet efter hennes för 10 år sedan avlidne man.
Olyckshändelse eller mord?
Ovan relaterade omständigheter ge ju intet klart svar på frågan om mord föreligger eller det skedda skall rubriceras som olyckshändelse. Ytterligare några detaljer giva emellertid nytt stöd åt mordteorierna. Man skulle exempelvis kunna antaga, att de krosskador som observerats å de dödas huvudskålar, åstadkommits av nedfallande bjälkar, då byggnaden störtade in och att de omkomna dessförinnan ljutit döden genom kvävning av röken. Emellertid torde den förklaringen få förkastas redan på grund av krosskadornas läge. Det visar sig sålunda, att på sonen, vilken som nämnt anträffades i sin säng, är det mot den mjuka kudden liggande bakhuvudet krossat, medan den uppåtriktade pannan är hel. Och på modern är just den sida av huvudet, som låg nedåt, utsatt för enahanda skada, medan den andra sidan ej företer någon sådan. Beträffande modern observerades även, att hon fanns liggande med huvudet från spisen, varför det ej kan antagas, att hon fallit mot spiselmuren och i fallet ådragit sig skadorna. Emot kvävningsteorin tala också det ymniga blodflödet. Man måste nämligen antaga att branden pågått åtskilliga timmar i de instängda rummen, innan den upptäcktes. Och sedan dröjde det relativt länge innan stugan störtade samman. Skulle man nu förutsätta att elden uppkommit av våda, när fru H. ämnade uppgöra eld i spisen, måste ju sonen Arvid upptäckt faran och skynda modern till hjälp om han varit i stånd därtill. Här bör inflikas att Arvid visserligen, som nämnt, var delvis förlamad å högra sidan men ej värre än att han kunde reda sig på egen hand, röra sig tämligen ogenerat och t o m förrätta en del arbete. Dessutom var han ytterst fäst vid sin moder. Hade han märkt den fara i vilken hon svävade hade han därför givetvis genast vidtagit anstalter för att släcka branden. Man måste därför slå fast, att om olyckan kommit av våda, han ej observerat den utan blivit kvävd av röken, innan han vaknat. Och detta måste ha skett åtminstone ett par timmar innan stugans bjälkar störtade ned. Hade så varit förhållandet, kan icke det ymniga blodflädet förklaras, då den dödes blod vid den tiden måst vara åtminstone till största delen stelnad.
Vad har tilldragit sig i den ensamma stugan?
Hur den sorgliga händelsen tillgått, vet man ännu intet om. Men av de framkomna omständigheterna att döma, kan man hypotetiskt rekonstruera händelseförloppet så: En hittills okänd person, har infunnit sig hos de två, antingen i avsikt att stjäla eller helt enkelt för att söka nattlogi eller dylikt. I varje fall har den tanken uppstått att söka åtkomma pengar, som personen i fråga antigen förut vetat eller så småningom förstått skulle finnas eller också var den främmande blixt rasande av någon anledning, t.ex. att han vägrats nattlogi. Så har denne okände plötsligen med något tillhygge tilldelat fru Hallberg ett sådant slag, för vilket hon stupat. Sonen som, liggande i sängen, sett moderns öde, reser sig för att skynda upp, men hinner aldrig, förrän han också får ett dråpslag, som kommer honom att segna ned i bädden. Därvid griper han med sin friska vänstra hand tag i täcket, som det förkolnade liket ännu vid anträffandet höll krampaktigt fast. Efter fullbordat dåd anlägger mördaren så brand och avlägsnar sig efter att ha stängt ytterdörren och stoppat nyckeln på sig. Först flera timmar efter upptäcktes branden av en grannkvinna, som ämnade sig på besök.
