Juditmor
Från grytnas.org
I en liten numera nedriven stuga, som stod invid vägkröken i Klackbo (Klintbo), bodde under 1800-talets senare årtionden en "klok" gumma, kallad Juditmor. Hon var hustru till en Jan Jansson född 1813 01 20, avliden 1889 07 21. Juditmor "slog ut" och begagnade sig därvid av en brygd? Hon gick med sin blanding en torsdagsnatt till en korsväg, varest hon under frammumlande av en besvärjelse kastade ut brygden över vänstra axeln i riktning västsydväst.
Juditmor använde sig för sina kurer i stor utsträckning av en älvkvarn. En sådan hade hon att tillgå ute på en åker, tillhörande Forsbergs i Knallasbenning. Kucklet väckta dock på månget håll anstöt, då man tyckte det var grov vidskepelse. Till sist blev älvkvarnen sönderslagen av gummans belackare, och bitarna nedkastade i den förbiflytande ån. Juditmor utsåg då åt sig en ny älvkvarn i skogen vid Mörkret. Men här fick hon inte länge hålla till. Sedan bönhuset Stjärnan uppförts strax i grannskapet, så var det ju både synd och skam att gumman skulle bedriva sin vidskepliga helbregdagörelse i dettas närhet. Stenen släpades nu av tvenne karlar ned till Dalälven och sänktes i dess djup. Undergörerskan gav dock ej vika utan använde under sina återstående dagar spishällen som älvkvarn. I senare tid har i Forsbergs åker hittas slantar, som sannolikt en gång offrats i älvkvarnen.[1]
En sten finns fortfarande kvar i Backa. Enligt uppgift av dåvarande ägaren Emil Östlund, skulle hans bror ha sett stenen liggande omedelbart intill bönhuset Stjärnan i Nyhyttan. Enligt excerpt skulle en klok gumma, Juditmor, på uppdrag av botsökare, ha smort fördjupningen med ister. De skulle ha offrat en slant igenomett hål i stenens mitt. Bertil Andersson, Knallasbenning, uppgav 1963 att stenen till en början legat i backen, ca 100-200 m Ö om Knallasbenning hytta. Detta motsatte sig Emil Östlund, som bestämt ansåg att stenen legat vid bönhuset, på den plats som kallats "Mörkret". Östlund lär ha hittat delarna till stenen var försig, uti den s.k. Klämsbovägen i Rabbatsbenning (NNV Olofsfors) i Norberg. Östlundsmor kände igenstenen som Juditmors älvkvarn. Uppgift i Ericstam, 1947, att stenen skulle ha försänkts i ettvattendrag/å, ansåg Östlund vara felaktig. Nuvarande ägaren, Nils Eriksson, uppgav att Emil Östlund var medveten om små osynligaväsen, som småfolk. De skall ha funnits omkring gården i Backa. Enligt uppgift av N.Eriksson, vakar E. Östlund fortfarande efter sin död över sina domäner. Då och då är det någon som lyfter på spislocket inne i huset.[2]
Judit Karlsdotter
f. 1815 08 31 i Grytnäs. Avliden 1894 08 03.
- s. Johan Erik född 1842 04 02 i Knallasbenning.
- d. Anna Greta född 1844 11 16
- s. Anders Gustav Jansson född 1848 07 30
