Mats Ola Burman
Från grytnas.org
Minnesutställning i Avesta i September 2010
Matsola Burmans predikan om kärlek och harmoni med naturen förkunnas genom målarens poetiska penseldrag. I många hem och offentliga miljöer är hans konstverk vitalt närvarande. Konstnären själv gick ur tiden 2008. Hans stora konstnärsgärning tillägnas nu en minnesutställning i konsthallen i Avesta bibliotek.
I mer än femtio år var Avesta hemmascen för Matsola Burman. Han föddes 1925 i byn Börstil vid Östhammar, där hans far var kantor och folkskolelärare. Somrarna tillbringade han i sin mors barndomshem på bohuslänska Käringsön. Mötet med hav och kustlandskap - i både öst och väst - kom för alltid att inspirera hans fantasi och måleri. Redan som mycket ung visade Matsola Burman sina konstnärliga talanger, och när han sände verk till Sven X:et Erixon fick han berömmande svar.
Matsola Burman ville söka till Konstakademin, men följde lojalt föräldrarnas önskan om andra studier. Fadern ville se sin son bli präst efter gymnasieår, boende i samma rum som blivande överhovpredikanten Carl Henrik Martling, tog Matsola studenten vid Fjellstedtska skolan i Uppsala.
Modern, som bejakade sonens sökande i konstnärlig riktning, föreslog läraryrket, och Matsola studerade vidare vid Uppsala universitet. Med konstvetenskap, nordiska språk och engelska som huvudämnen blev han fil.kand.
Under studieåren mötte Matsola Burman Fagersta flickan Bibi, som blev hans livslånga kärlek - också hon ett konstnärsämne, som dock avbröt studierna vid Konstfack när det första av de åtta barnen föddes.
Bibi Burman berättar om de många lyckliga åren tillsammans: -Vi gifte oss 1953 och bodde i ett enkelt vindsrum vid Övre Slottsgatan i Uppsala med vattenpump på gården. Matsola målade mycket akvarell. Dottern Åsa föddes. Sedan följde ett år i Kiruna, som vi fann var en verklig kulturstad. Vi återvände till Uppsala och när Matsola tog sin examen föreslog en vän Avesta - här fanns så god anda bland lärarkollegerna. 1955 fick Matsola tjänst vid Avesta läroverk och familjen flyttade in i en lägenhet i staden.
I sparade tidningsartiklar berättar Matsola Burman själv om hur hustruns stora betydelse för hans konstnärsgärning. Hon gav konstruktiv kritik, inspirerade och drev på. Matsola Burman delade sin tid mellan läraryrket och konstnärskapet. De första Avestaåren hade han, tillsammans med en annan konstnär, ateljé i ett gammalt trähus vid Kungsgatan.
Hans längtan till naturen förde honom till byn Bengtsbo invid Avesta, där han på en cykeltur fann en villa med närhet till vatten – både den mäktiga Dalälven och en underbar bäckravin. Det var kärlek vid första ögonkastet och här skapade makarna Burman från och med 1960 ett hem för barn, konstnärlighet och gemenskap. Matsolas arbete växlade mellan övervåningens ateljé med stora fönster och mycket ljus och källaren, där barnens musikalitet något kunde dämpas. Ateljén var också verkstad, där konstnären – som en del av själva verket – tillverkade ramarna, ofta redan till den omålade duken.
Matsola Burman arbetade med teckning och måleri – både akvarell och oljemålning. 1957 vann han den prestigefyllda tävlingen Unga tecknare och fick ställa ut i Nationalmuseum. Som målare medverkade han i Liljevachls och gallerier i Stockholm, Helsingborg, Linköping, på Gotland och Öland med flera orter. Hans verk finns nu hos statens konstmuseer, i kung Gustav VI Adolfs samling och hos flera kommuner, landsting och kyrkliga församlingar. Avesta lasaretts kafeteria och Grytnäs församlingshem är två lokala miljöer där hans målningar är allas.
Matsola Burman målade med gamla mästares teknik. Varje målning tog lång tid att färdigställa. Motiven är ofta landskap i poetiska tolkningar med många detaljer, som i åratal ger nya synintryck för den som lever med konstverket. Matsola Burman gick också nära sina motiv – växter, människor, bebyggd miljö – och arbetade då i samma anda med ett myller av element. Hans målningar är berättelser – sagobetonade och ändå med allvarsam, underfundig kritik av ovarsam samhällsbyggnad eller miljöskadlig verksamhet.
I målningen ”Minus Plus”, som finns i Avesta stadshus, kommenterar Matsola Burman den lilla stadens storvulna storstadsdröm. I Matsolas bild har staden kvar sin öppenhet, den är modern, lekfull, idyllisk – utan gallerian som blev stoppkloss.
Måleriet blev Matsola Burmans sätt att predika – och hans budskap är otvetydigt: Respekten för människovärdet och för naturens eget liv. Kärlekens betydelse för människans glädje och växande. Många betraktare finner i hans konstverk en andlighet som ger bilder av det himmelska.[1]
Referenser
- ↑ Text: Karin Perers.
