Juditmor
Från grytnas.org
Bengt (Diskussion | bidrag) |
Bengt (Diskussion | bidrag) |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| - | I en liten numera nedriven stuga, som stod invid vägkröken i Klackbo (Klintbo), bodde under 1800-talets senare årtionden en "klok" gumma, kallad Juditmor. Hon var hustru till en Jan Jansson. Juditmor "slog ut" och begagnade sig därvid av en brygd? Hon gick med sin blanding en torsdagsnatt till en korsväg, varest hon under frammumlande av en besvärjelse kastade ut brygden över vänstra axeln i riktning västsydväst.<ref>Text: Agaton Ericstam, Grytnäs socken </ref> | + | I en liten numera nedriven stuga, som stod invid vägkröken i Klackbo (Klintbo), bodde under 1800-talets senare årtionden en "klok" gumma, kallad Juditmor. Hon var hustru till en Jan Jansson. Juditmor "slog ut" och begagnade sig därvid av en brygd? Hon gick med sin blanding en torsdagsnatt till en korsväg, varest hon under frammumlande av en besvärjelse kastade ut brygden över vänstra axeln i riktning västsydväst. |
| + | |||
| + | Juditmor använde sig för sina kurer i stor utsträckning av en älvkvarn. En sådan hade hon att tillgå ute på en åker, tillhörande Forsbergs i Knallasbenning. Kucklet väckta dock på månget håll anstöt, då man tyckte det var grov vidskepelse. Till sist blev älvkvarnen sönderslagen av gummans belackare, och bitarna nedkastade i den förbiflytande ån. Juditmor utsåg då åt sig en ny älvkvarn i skogen vid Mörkret. Men här fick hon inte länge hålla till. Sedan bönhuset Stjärnan uppförts strax i grannskapet, så var det ju både synd och skam att gumman skulle bedriva sin vidskepliga helbregdagörelse i dettas närhet. Stenen släpades nu av tvenne karlar ned till Dalälven och sänktes i dess djup. Undergörerskan gav dock ej vika utan använde under sina återstående dagar spishällen som älvkvarn. I senare tid har i Forsbergs åker hittas slantar, som sannolikt en gång offrats i älvkvarnen.<ref>Text: Agaton Ericstam, Grytnäs socken </ref> | ||
== Referenser == | == Referenser == | ||
Versionen från 30 januari 2012 kl. 18.38
I en liten numera nedriven stuga, som stod invid vägkröken i Klackbo (Klintbo), bodde under 1800-talets senare årtionden en "klok" gumma, kallad Juditmor. Hon var hustru till en Jan Jansson. Juditmor "slog ut" och begagnade sig därvid av en brygd? Hon gick med sin blanding en torsdagsnatt till en korsväg, varest hon under frammumlande av en besvärjelse kastade ut brygden över vänstra axeln i riktning västsydväst.
Juditmor använde sig för sina kurer i stor utsträckning av en älvkvarn. En sådan hade hon att tillgå ute på en åker, tillhörande Forsbergs i Knallasbenning. Kucklet väckta dock på månget håll anstöt, då man tyckte det var grov vidskepelse. Till sist blev älvkvarnen sönderslagen av gummans belackare, och bitarna nedkastade i den förbiflytande ån. Juditmor utsåg då åt sig en ny älvkvarn i skogen vid Mörkret. Men här fick hon inte länge hålla till. Sedan bönhuset Stjärnan uppförts strax i grannskapet, så var det ju både synd och skam att gumman skulle bedriva sin vidskepliga helbregdagörelse i dettas närhet. Stenen släpades nu av tvenne karlar ned till Dalälven och sänktes i dess djup. Undergörerskan gav dock ej vika utan använde under sina återstående dagar spishällen som älvkvarn. I senare tid har i Forsbergs åker hittas slantar, som sannolikt en gång offrats i älvkvarnen.[1]
Referenser
- ↑ Text: Agaton Ericstam, Grytnäs socken
