Bland Hyttor och smedjor i västra Grytnäs

Från grytnas.org

Hoppa till: navigering, sök

Grytnäs socken och församling omfattar också ett stort område på västra sidan av Dalälven. 1638 bestämdes att en flottbro skulle anläggas över älven från Strandbacken till andra sidan, som kom att benämnas Älvbro. Här skulle fororna med råkoppar från Falun koppargruva transporteras över till det nyanlagda kopparbruket vid Storforsen och det nybildade samhället Avesta. Övergången var ganska rank och osäker och krävde en hel del underhåll. Särskilt då älven steg vid vårfloden blev det stora påfrestningar på flottbron, som då och då kunde slitas loss och släpas med av strömmen. Bönderna i Grytnäs fick som ersättning för att de bidrog med virke till underhållet fri passage över bron istället för att erlägga gällande broavgift. Som bevis på detta fick varje gårds matlag en sk. Awesta Elfbro Tillia, en passagepollett som präglats vid Avesta Kopparbruk. Flottbron vid Strandbacken försvann när den nya Kyrkbron stod färdig 1891, men vi kan i fantasin tänka oss en promenad på vingligt stråt över till andra sidan.

Det första som möter oss där efter att ha passerat Älvbro och Uppsjön är det lilla samhället Bengtsbo med egnahemsbebyggelse. Vid älvkanten i Pellesberg finns omfattande fritidsbebyggelse och Missionskyrkans lägergård.

Vi följer vägen upp mot Risbyn och Moren för att snart nå Nyhyttan. Namnet antyder att vi är i Bergslagsbygd, där många små vattendrag tidigt gav kraft och energi till hyttors flåsande blåsbälgar och smedjors tunga hammarslag. Inom den här delen av Grytnäs socken söder om Dalälven ryms också Klintbo, Knallasbenning, Hommansbenning och Snickarbo, och över bygden höjer sig Klintbo klacks skogklädda hjässa 189,3 meter över havet. I det småkuperade och ravinförsedda odlingslandskapet finns mycket av omväxlande natur och många kulturupplevelser.

Långt in i skogen väster om Klintbo klack vilar den 1,2 meter höga Gustaf Adolf-stenen i skogsdunklet vid kanten av en mosse. I stenen är inhugget bokstäverna G A krönta med en kunglig krona. Det är styrkt att Gustaf II Adolf (1594-1632) gjorde upprepade resor i dessa trakter, och man kan gissa att det den här gången i början av 1600-talet handlade om björnjakt. Stenen har sedan 1938 fridlysningsskydd.

Namnet Knallasbenning för tankarna till skog och berg, gruvor och malm, hyttor och hamrar. Benning betyder ursprungligen boning eller hytta. Knallasbenning finns upptaget i Dalarnas museums inventering över intressanta platser i Folkarebygden och omnämns första gången skriftligen år 1460. I området finns två hyttlämningar, Knallasbenning och Hommansbenning. Båda hyttorna mötte sitt öde vid slutet av 1600-talet, men Hommansbenning fick en ny kort blomstringsperiod som smältarsmedja 1850-1885. Rester från denna tid finns fortfarande att beskåda.

Kronoinspektören och myntdirektören Nils Gripenmarck (1622-1697) var ägare till Askö herrgård och lämnade den 17 oktober 1687 in en ansökan till Bergskollegiet om att få återupprätta hyttorna vid Hommansbenning och angränsande Knallasbenning och Nyhyttan. Gripenmarck hade köpt in andelar i dessa byar och ägde dessutom gårdarna Smedsbo, Månsbo, Rutbo och Skogsbo i Grytnäs samt Lilla Åvesta och Västerbo i Folkärna med Vansjö gruvor. Han tänkte sätta igång en omfattande järnhantering med tackjärn från Norberg och från egna hyttor. Ett manufakturverk fanns också med i planerna för, som det hette ”exploaterande av några visse, förr obekante inventioner”. Det hade kunnat bli en verklig storsatsning! Men Hommansbennings Bruk kom aldrig till stånd. Vid 1690-talets början ödelades i stället på byråkratins order den lilla resten av järnhantering i Grytnäs socken.

Nere vid Klintboåns mynning ut i Dalälven fanns förr en färjeplats. Vid Nygården på andra sidan älven kan man fortfarande ana rester av ett färjefäste. Den här överfarten är mindre känd än den spännande flottbron mellan Strandbacken och Älvbro en bit nedströms, men den var lika viktig där den erbjöd en genväg för fororna på färden mellan Garpenberg och Norberg.

Numera samlas regelbundet studiegrupper i 100-åriga IOGT/NTO-logens lokal för att samla kunskap och dokumentera fakta om bygden och dess invånare.[1]

Referenser

  1. Text: Per-Erik Pettersson
Personliga verktyg
Create a book
MediaWiki Appliance - Powered by TurnKey Linux